3 Maj

Att leva i en värld som fortsätter framåt, när man själv står och trampar men aldrig kommer någonstans. Allt var så bra, allt var så dåligt. Nu finns bara ingenting, ingenting. Blir vi oss själva igen? Eller försvann vi föralltid, den kvällen?


Emla

Kommentarer

Kommentera Emmelis inlägg:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0