6 Juli
Hej!
Här sitter jag och funderar, funderar över vårt jämställda land. Vårt jävla jämställda land, där den mesta delen av föräldrafärsäkringen tas ut av modern, där kvinnan tjänar mindre än mannen och där HBT personer blir behandlade som mindre värda. Varmt jävla välkommna.
jag blir så jävla bitter. I Sverige har vi inte haft en kvinnlig stadsminister. I SSU tog det 67 år innan vi fick en kvinnlig förbundsordförande, Anna Lindh. Hon var Ordförande från 1978-1990, sedan gick hon vidare. Vi behöver inte gå in på vad hon har gjort och sagt. Vi behöver bara säga att hon var en fantastisk människa, för det var hon. Det 10 september 2003, På varuhuset NK, det flashiga, fina varuhuset, knivhöggs hon. Jag vet att om Lindh inte hade blivit knivhuggen hade hon efterträtt Persson, hon hade blivit vår första kvinnliga stadsminister.
Fast det var nio år sedan, och jag bara var elva år gamal, så kommer jag ihåg det så väl. Jag var arg. och jag vet inte om jag tror på Mijailo Mijailovic, att det var guds ord.
Det var ett attentat mot, Socialdemokratin, mot friheten att tycka som man vill. För ärligt talat, vad är oddsen för att det skulle bli just Lindh han högg?
Ett annat attentat mot socialdemokratin och våra kamrater i Norge, motsvarigheten för svenska SSU, "AUF". Händelsen på Ütöya den 23 juli förra året, 2011. Igår läste jag i frihet om en kille som varit med när Breling varit på ön, han hade blivit skjuten, jag tror det var fyra gånger. När jag läste artikeln om honom, och vad viktigt det är att kämpa vidare, att detta inte ska få skada socialdemokratin.
Samtidigt minns jag såväl hur skärrad jag var när det hade hänt. När jag förstog vad som hade hänt. Det var deras valläger, ett likadant valläger som vi hade i strömstad sommaren 2010, och som jag ska på nu i sommar. jag är taggad, jag ska jobba ännu hårdare och ännu mer, och jag vet att mina kamrater också kommer göra det. Det är sådana här saker som får oss att inte glömma, att kämpa vidare, kämpa bättre och göra allt vi kan. Jag vet att jag ska försöka göra allt jag kan för att uppnå, frihet, jämlikhet och solidaritet, i Palmeanda.
Igår tillängnade jag en extra tanke till Kenny, som gick bort den första Juli. All respekt till dig och din familj. Du var fantastisk och även om jag inte träffade dig mer än en vecka så gjorde du den veckan till en fantastisk vecka och fick min glöd för SSU att återuppstå tillsammans med Kajsa och Peter och alla andra deltagare. Tack!
Kenny under vår KLU när han blev Kidnappad av KLU 99. Fantastiskt roligt!
Med Kärlek
Emla
Här sitter jag och funderar, funderar över vårt jämställda land. Vårt jävla jämställda land, där den mesta delen av föräldrafärsäkringen tas ut av modern, där kvinnan tjänar mindre än mannen och där HBT personer blir behandlade som mindre värda. Varmt jävla välkommna.
jag blir så jävla bitter. I Sverige har vi inte haft en kvinnlig stadsminister. I SSU tog det 67 år innan vi fick en kvinnlig förbundsordförande, Anna Lindh. Hon var Ordförande från 1978-1990, sedan gick hon vidare. Vi behöver inte gå in på vad hon har gjort och sagt. Vi behöver bara säga att hon var en fantastisk människa, för det var hon. Det 10 september 2003, På varuhuset NK, det flashiga, fina varuhuset, knivhöggs hon. Jag vet att om Lindh inte hade blivit knivhuggen hade hon efterträtt Persson, hon hade blivit vår första kvinnliga stadsminister.
Fast det var nio år sedan, och jag bara var elva år gamal, så kommer jag ihåg det så väl. Jag var arg. och jag vet inte om jag tror på Mijailo Mijailovic, att det var guds ord.
Det var ett attentat mot, Socialdemokratin, mot friheten att tycka som man vill. För ärligt talat, vad är oddsen för att det skulle bli just Lindh han högg?
Ett annat attentat mot socialdemokratin och våra kamrater i Norge, motsvarigheten för svenska SSU, "AUF". Händelsen på Ütöya den 23 juli förra året, 2011. Igår läste jag i frihet om en kille som varit med när Breling varit på ön, han hade blivit skjuten, jag tror det var fyra gånger. När jag läste artikeln om honom, och vad viktigt det är att kämpa vidare, att detta inte ska få skada socialdemokratin.
Samtidigt minns jag såväl hur skärrad jag var när det hade hänt. När jag förstog vad som hade hänt. Det var deras valläger, ett likadant valläger som vi hade i strömstad sommaren 2010, och som jag ska på nu i sommar. jag är taggad, jag ska jobba ännu hårdare och ännu mer, och jag vet att mina kamrater också kommer göra det. Det är sådana här saker som får oss att inte glömma, att kämpa vidare, kämpa bättre och göra allt vi kan. Jag vet att jag ska försöka göra allt jag kan för att uppnå, frihet, jämlikhet och solidaritet, i Palmeanda.
Igår tillängnade jag en extra tanke till Kenny, som gick bort den första Juli. All respekt till dig och din familj. Du var fantastisk och även om jag inte träffade dig mer än en vecka så gjorde du den veckan till en fantastisk vecka och fick min glöd för SSU att återuppstå tillsammans med Kajsa och Peter och alla andra deltagare. Tack!
Kenny under vår KLU när han blev Kidnappad av KLU 99. Fantastiskt roligt!
Med Kärlek
Emla
Kommentarer
Trackback
