9 november

Ska sväljas hela.
Kan det ha varit 16 eller 17 juli?
Då det började. Allt. Ångest. Panik. Rädsla. Det krashade, mitt liv krashade. Idag sitter jag med 300mg som ska sväljas hela. Jag mår inte bra. Jag kan inte ha långa naglar för jag vaknar om nätterna med sår på handflatorna som blir av naglarna som pressas mot mina händer. Jag vaknar svettig. Jag vaknar av att jag gråter. Du tog det av mig. Sen kom den andra och tog ännu mer. Nu kom han  och tog det sista. Han som egentligen inte gjort något, han bara bryr sig inte. Han bryr sig inte om tabletterna ska sväljas hela eller tuggas. Han bryr sig inte om den 16 eller den 17 juli. Han  bryr sig inte ens att det var han som fick mig att gå sönder det sista. Den lilla svaga sträng som höll ihop mig klippte han av. Jag är trasig, och han bryr sig inte.

RSS 2.0