Think. Feel. Try to understand.

På en balkong i göteborg. <långt ifrån hemma, ändå i skrivandes stund känns de fortfarande inte helt okej. Det känns som att det dalar neråt och nu får jag snart ta konsekvensen av mina handlingar. Konsekvensen av att ha roligt. För de är så jag fungerar. Har jag föroligt så trillar jag tillsist ner i avgrunden. "Du måste lära dig att leva med dethär" är lättare sagt än gjort. Jag vet inte hur jag ska hitta en balans. jag vet inte vart jag ska hitta den heller. Jag kämpar på. Jag tror inte att jag har det värre än någon annan, det är inte de. Men ibland så känns bara allt så hopplöst. Tack och hej!


Vilka tror vi att vi är?