31 augusti

Skrattet. Praten. Rösten som ekar. Jag skrattar igen och det låter tillgjort och ensamt, men vad ska man göra, när de är det ända sättet att visa att allt är som de ska för omgivningen?


Slutet på helvetesmånaden, början på en ny. Det känns som att det kommer sluta allt annat än bra.

Emla

24 augusti

Laga mig. Jag är fan inte hel.

23 augusti

Hej.

Dagarna går, som i slowmotion, ändå hinner jag inte med. Det känns som att jag kollar på mig själv och ser någon annan. Händelsen spelas upp i huvudet flera gånger i ansiktet. Ont. Ångesten kväver mig ena sekunden, i nästa dör jag av något som får mig att skratta. Jag förstår inte. Jag var ju så hel, nu är jag så trasig. Som dom säger, så kan man inte spela på trasiga strängar.

Emla

17 augusti

Där går ångesten hand i hand med djävulen. Dom går framför mig, försvinner, dyker upp vid min sida, försvinner, återkommer några meter bakom mig. Nu står dom där och viskar bakom trädet.


2 augusti

Hej!

MIn tatuering sitter på plats. Imorgon åker jag tills trömstad i en vecka!



Jag förstår inte, vad är det som händer? Hur ska ja veta när du är så fruktansvärt nära ena sekunden och så fruktansvärt långt bort den andra? Jag vet inte vad du vill och än mindre vad jag vill. Du gör mig förvirrad.

Emla

RSS 2.0