19 maj

Jag ger upp jag orkar inte bli besviken, som du sa de är dags att dra. För vi faller faller faller. jag lyssnar inte längre jag stänger förnstret. Jag rusar inte längre i erat lopp, jag står kvar ser ingen plats  mönstret.

Här igen. Ensam. Ångesten hälsar på när jag är som ensamast och svagast. jag behöver det som du inte kan ge. Jag är ledsen.


Kommentarer

Kommentera Emmelis inlägg:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0