18 januari
Hej!
Ligger i sängen. Klockan är fem över fem på morgonen, om tre timmar ska jag upp. Jag ska ta tåget till sundsvall och fly från verkligheten ett tag, försvinna och bara vara, umgås med mina kusiner, min farbror och hans fru. Jag älskar dem och det ska bli så kul att bara vara jag med dem.
Pojken ligger bredvid mig och sover, kommer att sakna. Fast jag saknar redan, mina vänner. Saknar Höijer otroligt mycket, tanken på att Lisa är på andra sidan jordklotet gör att jag saknar henne grymmt mycket! Ibland längtar jag tillbaka till den hemska sommaren, sommaren då det hemska, vidriga hände. Men fram tills dess var sommaren fin. Lisa, jag, Elli och Malin. Arvika 2010. Red brick. Massa festande. Världens bästa midsommar...
Idag har jag ändå så fruktansvärt mycket som jag älskar. Upptäckte skönheten med teater förra året, träffade min underbara, har vuxit som person och lärt mig hantera mig själv. Allt har löst sig, skolan är snart över. Det enda som fattas mig är ett jobb, en vardag, en rutin. Men ändå så känns det för bra för att vara sant, jag går ibland och får för mig att när som hällst kommer livet att rasa. Eller är det såhär det känns helt enkelt att leva ett normalt liv utan sjukdom? Jag hoppas det. Visst ligger den kvar, men så Iänge den inte ger symtom lider jag ju inte av det!
Nu ska jag lyssna på Amanda Palmér och sova. En artist ni borde kolla upp. Speciellt låten, oasis. Kolla youtube klippet. It' s awesome!
Med kärlek
Emla
